Folkminnen

Uppteckning nummer NM-TNM2172_1

Titel: Under den tid, vi hade präst ………

Upptecknare:
Meddelare:

Socken/stad: Torp

Under den tid, vi hade präst gemensamt med Torp, hade vi en präst, som hette Martinus Johannis, på äldra dagar kallad Martin hin gamble. Denne präst hade studerat i Wittenberg, varest de på den tiden även läste sjätte mosebok, svartkonstboken. En sådan präst ägde icke blott som andra präster makt över den onde och hans anhang, utan kunde också när som helst kalla de underjordiska till hjälp och bistår.

En dag, när det skulle odlas på prästägorna norr om Gissjön, följde prästen med drängen dit. När prästen ämnade kalla på odlingshjälpen, erinrade han sig, att han glömt svartkosntboken hemma. Då prästen var gammal och hade svårt att gå, befallde han drängen, att gå efter boken. Fastän drängen erhållit sträng tillsägelse att icke öppna boken, kunde han icke på återvägen motsåt sin nyfikenhet utan började läsa. Drängen hade knappt börjat läsa, förrän en stor skara underjordiska samlades omkring honom och frågade vad de skulle göra. Då drängen icke hunnit så långt läsningen, att han läst kapitlet om huru sällskapet skulle hempermitteras, pekade han på en på stranden av Gissjön liggande not och sade, att de skulle lösa alla knutarna i noten och sedan nysta tillsammans garnet. När sällskapet började med att att visade arbetet, sprang drängen. Han trodde sig, under den tid som skulle åtgå i utförandet av detta arbete, hinna fram till den väntande prästen. Han hann emelertid icke långt, förrän sällskapet kom efter med garnet uppnystat och önskade mera "jobb". Drängen tillsade dem om att bygga en stenbro över Gissjön, varefter han sprang. Nu var han säker om att hinna fram till prästen, då sjön är ett par kilometer bred. Men sällskapet syntes ha varit särskilt arbetsamt den dagen. Det dröjde nämligen icke så länge, förrän de åter samlades omkring honom och förnyade sin fordran om mera arbete. Drängen kunde icke erinra sig något lämpligt arbete, men till all lycka för honom, släppte han just då väder. "Ta vara på den där," ropade drängen och sprang. Utan att höra något mera av dem, kom han fram till prästen, som i sin tur började läsa, men hur mycket han läste, fick han ingen hjälp med odlingen, som han tänkt. Prästen förstod då, att drängen givit dem arbete, som de ännu icke hunnit slutföra, varför prästen satte sig och väntade. Först sen på kvällen en återkom sällskapet och talade då om för drängen, att de genomsökt sju konungariken utan att kunna återfinna det förlorade.

Innen den prästen dog, sade han till att svartkonstsboken skulle läggas ned i hans likkista. Han önskade ha den med sig i graven. Den över Gissjön välvda stenbron har för länge sedan ramlat ned, men ännu kan man se stensättningen efter densamma från båda sidorna av sjön, så långt ut som man kan se genom vattnet.

S.A. Palén: Från Gamla Haverö, Sundsvall 1945, sida 204-205.

Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: NM2172

Denna uppteckning tillhör kategorierna:

Magi

Svartkonstböcker, undanstuckna biblar, "kraftigt gussol"

Skriv ut

Dela:

Information

Dessa folkminnen är nedskrivna under 1900-talets första hälft. Vi vill göra dig uppmärksam på att värderingarna hos dåtidens upptecknare skiljer sig från vår tids synsätt. En del formuleringar kan därför i dag uppfattas som stötande.

Läs mer om folkminnessamlingen

Upptäck mer